Studiet av Bysans

Hieronymus Wolf, en tysk språkhistoriker som levde på 1500-talet, var den som först använde namnet Bysans som benämning på det rike som bildades av romarna kring de östra delarna av Medelhavet. Wolf levde och verkade ungefär ett sekel efter att resterna av det bysantinska imperiet hade tagits över av romarna, och var den förste att sammanställa skrifter och tankar från de filosofer som hade verkat inom detta imperium. Därigenom blev han den förste bysantinologen.

Bysantinologi

Bysantinologi är tvärvetenskapligt, och berör framför allt ämnen inom humaniora. En bysantinolog studerar framför allt det östromerska rikets historia, kultur, religion, konst, litteratur och musik. Det förekommer dock även studier av det bysantinska imperiets ekonomi och politik. För den som forskar inom detta område är kunskaper i klassisk grekiska ett måste. Det var vid denna tid som den klassiska grekiskan utvecklades till dimotiki, som är den form av grekiska som talas i dagens Grekland. Under det bysantinska rikets dagar talades dock grekiska över ett mycket större geografiskt område än idag, vilket skapade flera regionala varianter. På svenska lärosäten studeras bysantinologi ofta tillsammans med klassisk grekiska.

Det bysantinska rikets kultur utmärktes av den stora blandningen av influenser. Kulturen var framför allt grekisk, statsbildningen och samhällssystemet följde den romerska traditionen, kristendomen blev tidigt statsreligion, och samtidigt tog man ständigt emot influenser österifrån.

Platser som studeras

Det bysantinska arvet är idag synligt inte bara i dagens Grekland och Turkiet, som är de stater som täcker den största delen av imperiets forna yta. Justinianus I föddes i Tauresium i nuvarande Makedonien. Senare styrdes Bysans av vad som brukar kallas den makedonska dynastin. Dessa kom dock inte från den nuvarande staten Makedonien, utan från Armenien. Under denna familjs styre, från 867 till 1056, uppstod ett förnyat intresse för den klassiska perioden, dess konst och skrifter. Bland annat märks detta i konsten från denna period, som gärna blandade kristna och klassiska motiv. Perioden kallas ofta för den makedonska renässansen.