Vad är Bysans?

Det man direkt måste slå fast när man talar om Bysans är att det, i likhet med många andra begrepp som används av historiker, inte användes av de som själva levde där. De talade istället om det romerska imperiet, på sina respektive folkspråk. Bysans, eller Östrom som det också ofta kallas, är ett begrepp myntat av den tyske 1500-talshistorikern Hieronymus Wolf. Han använde det namn som Konstantinopel hade haft innan det blev kejsar Konstantins huvudstad.

Till att börja med existerade Västrom och Östrom, eller om man så vill Rom och Bysans, sida vid sida.  Efter Västroms kollaps fortsatte Östrom, med huvudstaden Konstantinopel, att utvecklas och frodas. Det är dock svårt att fastställa ett exakt datum för när det romerska imperiet delades i två delar. Flera viktiga tidpunkter finns, och vilken av dem som ska ses som det definitiva delandet är nästan en fråga om tycke och personlig smak.

Flera möjliga delningar

Kejsaren Diocletianus, som regerade från år 284 till 305, delade riket i en östlig och en västlig halva. Kejsar Konstantin flyttade huvudstaden från Rom till Bysantium, som i och med detta kom att bli känt som Konstantinopel. Theodosius I införde kristendomen som statsreligion, och Heraclius ersatte administrationsspråket latin med grekiska. Lika viktigt som den administrativa delningen av imperiet, och flyttningen av huvudstaden var för skapandet av en bysantinsk kultur, lika viktiga var införandet av ett nytt språk (som redan talades vitt och brett i de östliga delarna av Romarriket) och avskaffandet av den romerska religionen med sitt stora antal gudar. Begreppet Bysans syftar lika mycket på en kultur som på ett geografiskt område eller en statsbildning.

Sentida bysanshistoria

Bysans nådde sin storhetstid under kejsar Justinianus I, som också var den siste romerske kejsaren som hade latin som sitt modersmål. Justinianus arbetade medvetet för att återupprätta romarriket, och lyckades bl.a. återerövra den forna huvudstaden Rom, som därefter förblev i Bysans’ besittning under mer än 200 år. Därefter följde en period av svåra epidemier och flera kostsamma krig, men Bysans nådde på nytt en betydande maktställning under 900-talet, och var då Europas främsta stormakt. Efter plundringen av Konstantinopel under det fjärde korståget var stormaktssagan dock all, även om det dröjde till 1453 innan det som var kvar av det bysantinska imperiet slukades av det osmanska riket.